En dag i mars ringer telefonen hemma hos min blivande mor & far.
En dam från socialtjänsten säger att de har ett barn som skulle passa dem,
hon är inget a-barn säger hon men de får gärna komma och titta på henne
för att se om hon duger?
Som om jag vore en hundvalp, en liten byracka…
Min blivande mor och far beger sig för att beskåda den lilla byrackan och
något gör att de fastnar för den och den 11 mars för 32 år sedan föddes
jag så för mina fosterföräldrar.

Min biologiska mor var väldigt ung och hade både
psykiska problem och problem med alkoholen.
Vi fick efter födseln bo hos en stödfamilj men min biologiska mor
lämnade mig så småningom där och då kontaktades mina bilvande föräldrar.
Att det skulle bli en livstidsplacering visste man ju ej vid detta tillfälle
men man fick av socialtjänsten veta att det var 80% chans att det skulle bli så.
Jag hade tur! Jag fick stanna hos min mor & far, de älskade mig som sin egen
och jag ser dem som mina ”riktiga föräldrar”.

Jag har under alla år haft kontakt med min biologiska mor och mormor.
Det var bestämt tillfällen då vi skulle träffas och även om jag,
när jag kom upp i tonåren, inte var så intresserad av att träffa dem så
har det alltid varit bra att veta vilka de är.
Idag har vi dock, pga olika omständigheter, ingen kontakt….

Så länge jag kan minnas har min dröm varit att en dag själv får bli fosterförälder,
eller familjehem som man kallar det idag.
Jag skulle aldrig ha egna barn utan ta hand om de som redan finns där ute,
de som inte har en biologisk förälder som kan ta hand om dem.

Nu har jag ju fått både bonusbarn och ett biologiskt barn
men drömmen om att få bli familjehem har hela tiden funnits kvar…
Så nu har tiden kommit. Vi har på börjat resan för att få ett barn till
och är nu i utredning för att bli familjehem.
Vi har träffat damerna på familjehemskontoret,
de har även gjort hembesök hos oss och
nu på fredag är det dags för intervju.

Intervjun går till så att jag och min man får sitta med varsin
familjehemsutredare i varsitt rum och svara på frågor i ca 5 timmar.
Det är en extremt ingående intervju som rör allt från vår barndom,
uppväxt, vår syn på uppfostran till vår hälsa och vårt sexliv.
Dessa, för oss nästan okända människor, ska tränga sig in i vårt innersta
och riktigt rota runt för att se om de kan finna något som gör att inte vi
passar som familjehem.
Sedan ska våra svar utvärderas av en psykolog och efter det kommer
man bestämma om vi är lämpade för att bli familjehem.

Detta ska bli otroligt spännande men är samtidigt väldigt skrämmande.

Mitt liv har vart långt ifrån perfekt, jag har många lik i min garderob
och har väl i stort sett gjort allt som man inte ska göra.
Men samtidigt är det ju dessa saker som gjort mig till den jag är idag
och jag tror att alla mina erfarenheter och misstag gör att just jag passar
till detta men med det sagt så finns det ju inget som säger att
familjehemsutredarna ser det på samma sätt….

Fram tills nu har det bara vart spännande och roligt men när dagen
för intervjun kryper allt närmare så blir rädslan och nervositeten allt större.
Detta är så otroligt stort för mig och en dröm som jag burit på så länge
att rädslan för att inte bli godkänd så klart finns inom mig.
Men mest ser jag ändå fram emot intervjun,
ser det som en väg till något nytt och spännande.

För detta är väl året då drömmar går i uppfyllelse?

Nu är alla tapeter beställda till huset.
Många av tapeterna vi fastnat för är från Boråstapeters kollektion Karlslund
som är inspirerade av 1700-talets slottsrum och de enkla torpen under 1800-talets första hälft.

I vardagsrummet/matsalen kommer det, i den del som är matsal, vara panel på väggen.
Andra delen kommer smyckas av denna vackra tapet -

 

 

 

I hallen blir det, som jag tidigare skrivit om, bröstpanel och över den denna tapet -

 

 

 

I the master bedroom blir det en fondvägg med denna underbara tapet - 

 

 

Och i barnens rum kommer det bli den fondvägg i vardera rum med dessa urläckra tapeter -